Konstiga tider

För ett par år sen sa jag upp min fasta tjänst för att för att det kändes lite skavigt och obekvämt att kommunen skulle bestämma över min tid. Det har funkat bra i två år att gå som timmvikarie och det senaste halvåret har det funkat lite för bra eller mer att behovet av vikarier i vården ökade i takt med pandemins framfart.Men nu har jag också fått en annan typ av coronavikariat, utställningsvikarie.På Naturum vid Stendörrens naturreservat i Nyköping. Kul omväxling!
Fick förfrågan om att med ett par veckors varsel sätta upp en utställning istället för en sjuk fotograf, oj tänkte jag det går INTE. Sen tänkte jag – det kanske går. Funderade på vad jag egentligen hade och bestämde mig för att DET GÅR VISST! Och det gick bra.
Det är en fin lokal vid havet,utanför det stora fönstret ser man himmel,hav och otroligt passande en fårhage! Ännu bättre är att några av de alster som finns på utställningen är av ull från fåren i hagen för det visade sig att fåren som sommarbetar naturreservatet är får jag får ull från.

Så vecka 23-40 Dagligen 11-17 Kanonställe att bada på också, otroligt mycket plats på lika många klippor. Kioskvagn på helgerna och sol alla dagar det inte är molnigt.

Stenar ska det naturligtvis finnas på stendörren

 

Som vanligt blir det dubbelbältat när vi ska ut och åka allihopa

Uppstoppade djur

På vernissagen i går pratade besökare om uppstoppade djur, det hade stått något i DN om en ny inredningstrend. De tittade på kon och tyckte jag låg väldigt ”rätt” i tiden..vi får väl se. Faktum är att det först som blev sålt ( om man inte räknar med några rosor) var råttan. Om det var ett trendköp eller inte vet jag ju inte men tycker ändå att det är lite intressant att ett djur som de flesta avskyr i levande form blir attraktivt i den här ulliga formen.

Att göra eller inte göra

Nu har utställningen stått där någon vecka, rosorna är sålda sedan första dagen men inte råttorna förstås. Smådjuren har också hittat sina ägare. Rosorna är vackra men inte så roliga att göra många av, råttor är roliga att göra. Det är tur man inte ska leva på inkomsterna av det här. Och då ställer man sig frågan -Varför gör jag det här? Jag kan ju sitta i solen och läsa en bok, sitta på trappen och titta på när fjärilarna letar nektar i luktärtorna eller gå långsamma promenader. Och svaret blir att jag tycker det är roligt! Skapandet har någon egen energi som jag inte riktigt kan beskriva, om jag känner efter riktigt ordentligt kan jag säga att centret sitter två centimeter under där bröstbenet slutar. Det snurrar skata runt på något sätt, ibland snurrar det fort. Det har ungefär en diameter på 12 cm. Just nu snurrar det runt mattor där, mattor med mycket mönster. Jag får väl sätta mig i solen invid luktärtorna och karda för det går åt mycket ull till mattor.

 

 

 

 

 

Tjoho! snart bär det iväg

Broderat sista raden prickar. Klart och montera, har avsatt några dagar innan hängning till ramar och ställningar. Såga, limma, skruva. Fel vinkel fast jag lånat värstingsåg, gör om gör rätt! En del säger montering är tråkigt men jag tycker det är kul för det är ju då det blir så där snyggt och hopsamlat och så kan man ställa dom i en trave vid väggen som det liksom lyser en gloria av KLART runt.

Ull i Södermanland

Den 14.e och 15.e  blir det ullverkstad i Skebokvarnsgården. Skebokvarn ligger mellan Sparreholm och Flen. Själva gården ligger utmed  vägen igenom byn,  i hjärtat av Sörmland skulle en husmäklare skriva. Det skulle också stå i annonsen att man kan ha båtblats i ån, förmodligen leder den till någon större sjö för det ligger en del lite större båtar där. Men nu var det ULL-dagar med roliga workshops och inspirerande möten det här gällde ju, vet inte om det finns några hus till salu där. Om det finns det så är jag intresserad. Ja just de..jag kommer att vara med på ULL-dagarna med tovade saker. Lördag, söndag fast på lördagen får kon hålla reda på mina ullgrejor för då måste jag lönejobba, men på söndag kommer jag att vara där.

Vi har ställt ut oss

Vi har varit på utställning, djuren och jag. Alltså vi har ställt ut oss, jag har nåltovat och pratat oavbrutet i två gånger sju timmar. Svarat på frågor och visat hur man gör, vanligaste fråga är – Hur lång tid tar det att göra en sån här? Och hur kommer man på iden att göra en sån här? Svåra frågor att besvara båda två. Roligaste frågan var – Är det en riktig ko inuti? Den var lättast att svara på. Samma ko genererade frågan – Kommer den här från naturen? och då blev det lite svårt igen för ullen kommer ju från naturen. Den enklaste och också den mest frekventa besökaren var en liten mops som tillhörde café-damen. Den kom upp för trappan då och då och ville ha lite gos, klia på ryggen och en liten ulltott att leka med. Jag tror den fick någon kaka då och då för den var tämligen rund, men det kanske mopsar är. Men jag man blev lite sugen på tova en mops, den är så härligt rynkig. Fast överträffa naturen är nog ändå inte att tänka på.

 

 

 

 

Utställningen växer!

I en fönsterlös utställningslokal  lokal trodde vi att det var stor fara  växterna och träden skulle dö. Men tvärt emot både årstid och mörker blommar ett olivträd, ett annat skjuter skott. Nåt märkligt barrträd österifrån blommar med orange fjäderlika vippor och stensötan rullar ut nya ljusgröna bladrullar. Tänk så fel man kan tro! Trodde gjorde vi också att det skulle bli en del grejer förstörda och kanske till och med stulna för det är många både stora och små besökare i dessa lokaler och  ingen ”vakt” i utställningslokalen finns det, men inte ett enda glasäpple har gått sönder och ingenting saknas fast det finns gott om smågrejor.  Där trodde vi också fel, jag är imponerad och glad! Människor respekterar människor tar ansvar!

 

Kanske är det för att urtidsdjuret tittar på alla som kommer inEller för att hjorten ser lite sträng ut, eller  är helt enkelt så att flesta människorna är av naturen goda!

Det roliga med att vara klar.

Har varit och hälsat på utställningen i dag. Vattnat mossor, granar och olivträd. Gått runt och sprayat vatten och pratat med besökare, tittat efter nya röda prickar och sagt att tyvärr så är alla fåglar här sålda men det finns fler på Växt & Trädgård. Oerhört behaglig tillvaro, alla är glada och någon var där för tredje gången. Nu ligger galleriet i ett ovanligt levande och välbesökt bibliotek och det gör ju att det dräller in sådana som inte går på utställningar i vanliga fall och det är kul för dom människorna tittar på ett annat sätt än vana utställningsbesökare. Själva hon som har hand om galleriet kom också in, hon såg att en lampa hade slocknat. Det är så, man ser olika saker.

Annicas Terra Mater fick sin blomgloria förstärkt av en torkad vernissage-bukett, återanvändning halleluja !

Liten utställningsbesökares tankar

I dag kom det in en liten pojke på utställningen som tittade ganska noga på allting, sen kom han fram till mig och undrade över äpplet. Det ligger ett äpple på bordet som de fem djuren sitter runt. Och nu var frågan – Hur ska det äpplet räcka till alla? Kanske skulle de dela..men det skulle bli små bitar. Jag föreslog att det kanske var så att alla hade ätit  äpple och att det blivit ett över. Ja, det skulle vara det bästa sa pojken och gick ut till de andra barnen.

Vitt

Det är otroligt ljust på gallerier, vit vit vit bländande vitt. Måste det vara så jäkla vitt? Börjar förstå varför jag drömmer om att ställa ut i gamla järnverket i Avesta, där är allt SVART. Väggar tak golv och fönster, svart. Svart och belysning bara på föremålen – jag vill till Avesta!